[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Equilibrium

[Pärmen på Equilibrium.]
Regi: Kurt Wimmer.
Manus: Kurt Wimmer.
Musik: Klaus Badelt.
I huvudrollerna: Christian Bale
och Taye Diggs.
Längd: ca 103 min.
Ursprungsland och -år: USA, 2002.
Åldersgräns: F-15.
Bildformat: anamorfisk vidbild
Finsk titel: Cubic
Distributör: Oy Nordisk Film Ab (http://www.nordiskfilm.fi)
hyr- och köpvideo, finns även som DVD
Recensionsformat: DVD /video / film
Filmens webbsida finns på http://www.dimensionfilms.com/equilibrium
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0238380
DVD-fakta:
  • Bildformatet är anamorfisk vidbild.
  • Skivan innehåller ljudspåret både som Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska och danska.
    Bonus:
  • Behind the scenes - Finding Equilibrium (4,25 min, 4:3, otextad): Korta intervjusnuttar med regissören och huvudrollsinnehavarna. Filmen är såpass intressant att man gärna skulle ha sett en längre "making of".
  • Filmens trailer (2,13 min, vidbild, otextad).

Enhörningens poäng: 8

Kortkort:
Riktigt lyckad sf-film med fina skådespelarprestationer, explosiv action och en rejäl dos filosofering. Gillade du The Matrix eller Fahrenheit 451 skall du inte missa den här.

Lite längre:
Det är lustigt hur vissa filmer blir stora kassasuccéer och andra glöms bort. Det är ju naturligtvis frågan om marknadsföring, men hur bestäms det egentligen vilken film som får en massiv marknadsföringsbudget och vilken som skeppas ut direkt på video/DVD.
   Ta som exempel Kurt Wimmers film Equilibrium (som av någon totalt ofattbar anledning i norden går under namnet Cubic). Här har vi en film som jag mycket väl kan tänka mig kunde ha blivit en lika massiv penningsmagnet som dess förebild The Matrix. Men kommer vi att få se Equilibrium på bioduken, nej åtminstone här hos oss ges den endast ut på video och DVD.
   Equilibrium berättar om ett dystopiskt samhälle i en nära framtid. Efter att mänskligheten med nöd och näppe klarat sig genom det tredje världskriget besluter världsledarna att göra något åt människans agressivitet. Ett ämne tas fram som dämpar känslor. Mindre känslor, mindre agressivitet; mindre agressivitet, mindre krig och olände. Slutresultatet blir en närmast diktatorisk världsordning där alla människor med regelbunda intervaller injicerar sig med känsloinhiberande medel. En värld där krig och mord inte existerar, men samtidigt en värld där all utövning av aktiviteter som kan tillbringa stora känslosvall är förbjuden. Ingen litteratur, ingen bildkonst, inga dataspel... En grå framtid, där till och med alla fönster täcks med en nästan ogenomskinlig hinna för att folk inte skall beundra soluppgången eller vackra vyer.
   Men en dystopi är ju ingen dystopi om det inte finns en motståndsrörelse som anser att den gällande situationen är ohållbar. Det finns människor som vägrar använda känslodämpare, människor som samlar på tavlor, skivor eller vad som helst som väcker känslor, människor som är ett hot mot den nya världsordningen.
   För att kämpa detta hot har en ny slags poliskår tagits fram. Denna "känslopolis" letar fram motståndsceller, fångar eller avrättar dem som vägrar samarbeta och förstör de olagliga föremålen.
   På toppen av denna poliskår finns en order som kallar sig klerker. Dessa "själavårdare" är utbildade till att vara ultimata dödsmaskiner; skicka en kler in i ett rum fullt med tungt beväpnade känsloterrorister och den enda som kommer ut ur rummet är klerken.
   Equilibrium berättar om klerken John Preston (utmärkt spelad av Christian Bale) vars klerkpartner (Boromir, nej jag menar Sean Bean) faller för det känslosamma livets frestelser. En fallen klerk är en död klerk. Avrättningen av Prestons partner rör dock på något i vår huvudpersons inre och snart har vi Preston på en kollisionskurs med samhället.
   Filmen Equilibrium har två ytterst tydliga förebilder. Filmens världsbild och filosofi hämtar en hel del från Ray Bradburys klassiska roman Fahrenheit 451. I Bradburys roman är böckerna förbjudna och brandkåren åker runt, inte för att släcka bränder utan för att bränna böcker. I Equilibrium är det alltså inte bara böckerna utan stora känslosvall överhuvudtaget som är förbjudna och i en värld utan mord åker klerkarna runt och tar kol på folk.
   Equilibriums andra förebild är filmen The Matrix. Jag har svårt att tro att actionscenerna i Equilibrium skulle existera sådana som de nu är utan The Matrix. Det skulle vara fel att säga att actionsekvenserna i Equilibrium är direkta Matrixkopior men visst för denna blandning av österländsk kampsport och västerländsk action tankarna till bröderna Wachowskis genombrottsfilm. Å andra sidan borde tankarna nog också föras till alla de österländska actionfilmer som låg som grund för actionscenerna i The Matrix, men dessa är sist och slutligen relativt okända för genomsnittsfilmkonsumenten.
   Trots dessa solklara förebilder står Equilibrium på egna fötter och gör det dessutom mycket stadigt. Jämför man t.ex med The Matrix har Equilibrium en djupare berättelse bakom sig, kanske starkare rollprestationer och en mer fungerande blandning av djupare mening och explosiv action.
   Filmen är visuellt på en mycket hög nivå med sina välvalda färgpaletter och den uttänkta dekoren. Det märks klart och tydligt att regissören, som i det här fallet också svarat för manuskriptet, haft en klar vision och långt fått förverkliga den.
   Visst har Equilibrium sina svagheter (som exempel varför skicka in en människa för att döda en bunt rebeller då man enklare kunde uppnå samma slutresultat med en bomb eller litet gas; ett annat exempel är arkitekturen som är grå och blockig för att inte framhäva starka känslor, men smaksaker är ju alltid smaksaker och det finns säkert människor som tycker att grå betongkolossar är det vackraste som finns och därför blir lyriska av bara tanken, vad skall vi göra med dem?), men det tema som filmmakarna valt är inte det enklaste och tar man detta i hänsyn tycker jag att de klarat sig riktigt bra.
   Equilibrium är en film som man gärna såg att fick en stor framgång bland tittarna. Alla förutsättningar till detta finns då filmen enkelt tilltalar likaväl vänner av action som vänner av djuplodande filosofisk sf.
   Det här är en av de få filmer som man gärna skulle ha sett med regissörens kommentarljudspår eller en ordentlig ingående "making of"-dokumentär. Tyvärr är bonusmaterialet på DVD:n i det klenaste laget. Vill man ha kommentarljudspåret får man vända sig till USA eller Storbritannien där DVD-utgåvan innehåller till och med två sådana. Då lär man å andra sidan inte få DTS-ljud eller svensk text så det gäller att fundera vad man prefererar.

-Ben Roimola- 28.9.2003
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.


[Tillbaka till Näthörningen]