[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Star Wars - Episode II: Attack of the Clones

[Bilden på Episode II-affishen.]
Regi: George Lucas
Manus: George Lucas & Jonathan Hales
Musik: John Williams
I huvudrollerna: Hayden Christensen, Samuel L. Jackson, Ian McDiarmid, Ewan McGregor
och Natalie Portman.
Längd: ca 145 min
Ursprungsland och -år: USA, 2002
Åldersgräns: 11
Bildformat: vidbild
Recensionsformat:film
Filmens webbsida finns på http://www.starwars.com
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0121765
Enhörningens poäng: 8

Kortkort:
Den nya Star Wars-filmen är en omtumlande upplevelse som lämnade åtminstone undertecknad relativt konfunderad över vad som egentligen hände i filmen. Star Wars - Episode II: Attack of the Clones lider av att vara den mellersta delen i en trilogi. Det är en hel del som händer, men få saker som blir fullbordade.

Lite längre:
OBS: den här texten innehåller en del avslöjanden om filmens intrig. Ifall du inte vill veta något om händelserna i den nya Star Wars-filmen är det bäst att du slutar läsa nu.
George Lucas' nyaste del i Star Wars-mytologin Star Wars - Episode II: Attack of the Clones eller Stjärnornas krig - Episod II: Klonerna anfaller är en omtumlande upplevelse. Min första tanke efter att filmen var slut var närmast något i stil med "Va fan hände?! Vem, vad, var, hur, när?"
   Jag hade med flit hållit mig borta från de recensioner om filmen som redan skrivits. Likaså hade jag lämnat seriealbumet och romanen i butikshyllan. Jag hade t.o.m. lyckats hålla mig undan största delen av ryktena om vad filmen egentligen kommer att handla om. Jag hade alltså egentligen inte ett hum om intrigen då jag klev in i biosalongen för att se filmens pressvisning här i Åbo (förövrigt på Finlands största bioduk).
   Jag hade naturligtvis mina aningar och gissningar om intrigen. Alla som har sett de tidigare Star Wars-filmerna vet ju hur det hela kommer att sluta: kansler Palpatine blir kejsare och Anakin Skywalker väljer kraftens mörka sida och blir Darth Vader. Jag hade alltså räknat ut vad jag tyckte borde hända i denna andra del av den nyare SW-trilogin. Men mina gissningar slog slint.
   I (mycket) grova drag följde händelserna naturligtvis den väg jag misstänkte, men för det mesta var mina gissningar ute i blåsten. Jag rekommenderar att du lämnar alla dina aningar och misstankar hemma då du går och se Episod 2, största delen av det du tror att skall hända händer ändå inte (åtminstone om du tror i samma banor som undertecknad).
   Att försöka hålla reda på de mer subtila politiska intrigerna under filmens gång visade sig vara omöjligt för mig. Till och med att klura ut vem som egentligen var hjälte och vem som var buse visade sig vara svårt (ja, de viktigaste karaktärerna vållade ju naturligtvis inga problem, men för de övriga fick man ibland gissa sig till om de var goda eller onda). Där satt jag alltså och undrade vad som egentligen händer. Vad den och den personen egentligen försökte uppnå och vems trupper som egentligen stred mot vems.
   Gällande den mer ytliga intrigen var det dock ingen svårighet att hänga med i svängarna. Personer hamnar i knipa och måste räddas. Räddarna hamnar i knipa och måste räddas och så vidare.
   Olika hörn av galaxen besöks, vi får återse vyer på gamla bekanta planeter samt nya vildmarker. Några nya släktskapsband presenteras också, men på den fronten väntar ändå inga större chocker.
   Största problemet med Attack of the Clones är helt enkelt att det är frågan om den mittersta delev av en trilogi. Det är en hel del som händer, men alla de viktigaste frågorna lämnas naturligtvis obesvarade. Jag kommer ihåg hur jag efter att jag steg ut från pressvisningen av Episod 1 helst skulle ha velat se Episod 2 genast. Den känslan var ännu större nu. Jag vet ju vad slutresultatet kommer att bli och jag skulle inte vilja vänta till 2005 för att få se hur Lucas egentligen tänker knyta ihop alla trådar.
   Visuellt sett får den nya Star Wars-filmen tittaren att tappa andan. För det mesta är det en massa på gång hela tiden. Och visst är det så snyggt designat som man nu bara kan vänta sig av en Star Wars-film. Men sist och slutligen fick jag inga stora "Oooooo så mäktigt!" eller "Undrar hur de gjorde det där?" -upplevelser. Visst är det snyggt men än sen då? Allt det här har gjorts förr och kanske t.o.m. bättre.
   Av någon anledning lyckades filmen egentligen inte röra mig. Det unga parets kärleksvåndor lämnade mig oberörd och de långa romantiska dialogerna kändes närmast tröttsamma. Men vi får ju åtminstone lära oss att Anakin Skywalker är en vältalig ung man (som dock för det mesta uppträder som vilken tonårsgrabb som helst).
   Vi har massvis med Jedi-riddare som slåss och dör, men inte ens det kändes någonstan. Kanske var striderna helt enkelt för putsade, för sterila för att väcka några känslor. Sist och slutligen var nog mordförsöket på Amidala i början av filmen tiofallt mer rörande än de stora slutstriderna.
   För en film med så mycket "jedi-action" som Episod 2 har var det synd att koreografierna för duellerna och över huvudtaget kampscenerna var så intetsägande. Episod 1 har absolut bättre svärdskoreografier och det har egentligen nästan vilken som helst Star Wars-film. Visst blir det hela mycket bättre då Yoda drar fram sitt ljussvärd, men de övriga koreografierna skulle väl inte ha behövt vara så dåliga för det.
   Inte heller skådespelarprestationerna stiger till samma nivå som i Episod 1. Visst är Ewan McGregor Obi-Wan Kenobi, men inte gör han en lika karismatisk jedi som Liam Neeson i Episod 1. Hayden Christensen är just så arrogant och ute i blåsten som man kan tänka sig en tonåring vara, men inte kan man säga att hans rollprestation som Anakin Skywalker skulle vara på något sätt extra minnesvärd. Natalie Portman, som var en utmärkt självsäker Padme Amidala i förra filmen är nu mer vilsen och osäker. Å andra sidan lever nästan alla karaktärer genom ganska omtumlande tider, så man kunde ju tänka sig att det förklarar rollpersonernas mindre iögonenfallande uppträdanden.
   En ytterligare besvikelse var musiken. John Williams' Star Wars-teman är klassiska filmkompositioner. För Episod 1 lyckades Williams' nyskapa Star Wars-musiken på ett imponerande sätt. Men i Episod 2 är musiken ganska så intetsägande. Det finns egentligen inget som skulle på någott sätt vara speciellt just för den här Star Wars-filmen, det mesta verkade vara lånat från de tidigare filmerna.
   Jag vill inte säga att Star Wars - Episode II: Attack of the Clones skulle ha varit en besvikelse, men sist och slutligen var filmen nog inte en så stor upplevelse som jag hade hoppats på. Långt anser jag att detta beror helt enkelt på at det här inte är en helhet, utan en tredjedel av en större helhet (och en sjättedel av en ännu större helhet om man får tro Lucas).
   Visst kommer jag att se filmen på nytt, om inte annat så för att i lugn och ro kunna koncentrera mig på intrigen. Och visst kommer filmen att dra Star Wars-fans som en magnet, men jag tror inte att Episod 2 kommer att vara speciellt intressant för de icke-frälsta.

-Ben Roimola- 14.5.2002
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]