www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld och Nyckeln) samt seriealbumet Berättelser från Engelsfors

[Pärmebilderna på Engelsforsböckerna]

Cirkeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2011
ISBN 978-91-29-67605-1
 
Eld
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
ISBN 978-91-29-67780-5
 
Nyckeln
Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013
ISBN 978-91-29-67781-2
 
Berättelser från Engelsfors
Skapad av: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren och Kim W Andersson, Karl Johnsson & Lina Neidestam
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2013
ISBN 978-91-29-68577-0
 
Bokseriens hemsida finns på worldofengelsfors.com.

I november 2013 var fansens väntan äntligen slut – då släpptes nämligen Nyckeln, den tredje och avslutande delen i Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens trilogi om ungdomshäxorna i det fiktiva samhället Engelsfors. Succén har varit enorm, framför allt på hemmaplan i Sverige, men böckerna har också sålts till trettio länder och läses av både ungdomar och vuxna. Varför? Vad handlar det hela riktigt om?

Den första boken, Cirkeln (2011), börjar dramatiskt med såväl ett självmord – eller? – och att en rad mystiska händelser börjar ske för ett gäng tonåringar som går första året i gymnasiet. Någon blir osynlig – helt på riktigt, inte bara så som det kan kännas som osäker tonåring, en annan upptäcker att arga tankar i huvudet plötsligt verkar gå i uppfyllelse. En natt lyser månen blodröd och flickorna går som i sömnen mot den gamla Kärrgruvan där de får förklarat för sig att de är häxor och de Utvalda som ska skydda världen mot demoner och apokalypsen. Häpp, kanske inte direkt någonting man vill ha slängt i famnen på sig när man helst vill ägna sig åt pluggande/killar/att försöka göra så lite väsen av sig som möjligt? Flickorna får heller inte berätta något om sina magiska krafter för icke-häxor, eller använda sig av krafterna utan tillstånd från det magiska Rådet. Tja, det går väl lite sisådär med den saken, speciellt mobbningsoffret Anna-Karin som plötsligt upptäcker sig kunna manipulera andra har svårt att låta bli magin.

Mobbningsoffret ja. En av styrkorna i Strandberg och Bergmark Elfgrens böcker är just de vitt skilda karaktärerna som genom sina hemliga magiska krafter tvingas samarbeta, umgås och helt enkelt se varandra. De gillar det inte alla gånger, faktum är att det blir en hel del schismer inom gruppen. Samtidigt är de andra häxorna de enda som förstår det konstiga i att inte kunna berätta om vad som pågår för vänner eller familjen, och de enda som vet att Elias och en annan av de utvalda – i äkta George R.R. Martin-anda räds Strandberg och Bergmark Elfgren nämligen inte för att ta livet av sina karaktärer – inte dog för egen hand utan på grund av demoner.

Likt Harry Potters sju år på Hogwarts, utgörs varje del i Engelsforstrilogin av ett skolår i gymnasiet. Just den bekanta skolmiljön och det lilla fiktiva-men-kunde-vara-allas-hemstad-samhället i kombination med ett brett persongalleri, har säkerligen bidragit till böckernas popularitet. Böckernas primära åldersgrupp är 15+, och även om vi inte varit häxor så har vi i alla fall varit tonåringar.

Eld (2012) börjar med Engelsfors varmaste sommar i mannaminne och elavbrotten duggar tätt. Till råga på allt sprider sig populariteten för en underlig sektliknande rörelse, Positiva Engelsfors, och i sin avsky mot rörelsen fördjupas banden mellan de Utvalda. Särskilt minnesvärd är ett avsnitt där flickorna byter kropp med varandra för att lura Rådet, ett oerhört skickligt skildrat avsnitt och särskilt intressant just för att såväl flickorna som läsaren får en större inblick i hur de andra Utvalda egentligen är som personer. Överlag fungerar greppet med de fem karaktärerna som skilda berättare oerhört väl. Man får krypa under skinnet på den tvivlande plugghästen Minoo, upptäcka att bitchen Ida själv har sina svaga punkter, inse varför Linnéa har så svårt att lita på andra. Vanessa är mer än bara yta, och Anna-Karin har det tungt men samtidigt fina andningshål hos djuren och i naturen. Författarna har också lagt stor vikt vid att inte låta utseendet spela någon avgörande roll i personbeskrivningen; Anna-Karin uppfattar sig själv som stor och klumpig men är hon det även i de andras ögon eller är det bara ett uttryck för hennes dåliga självförtroende?

Till den breda karaktärsbeskrivningen läggs så ytterligare ett lager, det magiska. Också det väldigt skickligt beskrivet, för hur är det egentligen när man är osynlig, kan djur ändå uppfatta en? De Utvalda tillhör varsitt element (trä, jord, vatten, luft, eld och metall) och har således olika krafter – vilket naturligtvis innebär att de tillsammans och genom att samarbeta är mycket starkare. Flickornas magiska krafter är också intressant knutna till deras personlighet, visst är det till exempel ganska finurligt att den populära plötsligt inte syns, eller att den duktiga flickan inte verkar ha några krafter alls?

Om Nyckeln (2013) kan jag inte skriva särskilt mycket utan att riskera att avslöja för mycket. Har ni ännu inte läst – lyckostar! – så har ni ju allt detta underbara framför er ännu. Till min lättnad kan ändå konstateras att Strandberg & Bergmark Elfgren knyter ihop trådarna snyggt och att läsarna får sitt lystmäte oberoende om man intresserar sig mest för hur det ska gå för Vanessa, Linnéa, Anna-Karin, Minoo och Ida, eller om man snarare oroar sig för apokalypsen och världens undergång. Cirkeln och trilogin sluts oberoende, och lämnar en tomhet efter sig. På några få år och genom tre tegelstenstjocka böcker har tonårshäxorna vunnit våra läsarhjärtan. Lite bot mot Engelsforssaknaden erbjuder i alla fall seriealbumet Berättelser från Engelfors (2013), en slags ”Cirkeln 2,5”. Det är ett samarbete mellan författarna och tre tecknare och kan inte läsas fristående. Det behövs heller inte för att hänga med i trilogin, men ger däremot serien ett extra djup och är, likt de tidigare böckerna, rolig att läsa om i jakt på tidigt planterade ledtrådar nu när man vet hur det hela slutar. Med tanke på vilken obehaglig plats Engelsfors verkar vara, är det underligt hur mycket tid jag ändå är villig att tillbringa där..!

-Jessica Andersin (Bokbabbel.com)- 19.12.2013

Vill du kommentera recensionen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]