[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Crouching Tiger, Hidden Dragon


Originaltitel: Wu hu zang long
Regi: Ang Lee
Manus: Hui-Ling Wang, James Schamus, Kuo Jung Tsai
Koreografi: Yuen Wo-Ping
Musik: Tan Dun & Yo-Yo Ma
I huvudrollerna: Chen Chang, Michelle Yeoh, Chow Yun Fat
och Zhang Ziyi
Ursprungsland och -år: Kina / Hong Kong / Taiwan / USA 2000
Längd: ca 120 min
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://www.crouchingtiger.com
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/Details?0190332
Enhörningens poäng: 8

Ang Lee visar vilken mångsidig regissör han är. Han har gått från drama om en homosexuell kinesisk man i USA i Bröllopsfesten över kulinariska utflykter i den högre skolan i Mat, dryck, man, kvinna (Eat Drink Man Woman) till filmatisering av Jane Austens Förnuft och känsla (Sense & Sensibility) och amerikanskt familjedrama och 70-talsskildring i The Ice Storm. Och han klarar av alla genrerna - även om jag inte tycker att han är någon mästare. Men i Crouching Tiger överträffar han sig själv.
   Tid och plats är Kina för några hundra år sedan, när männen ännu bar hårpiskor och den kinesiska kulturen var relativt opåverkad av västerlandet och den moderna världen, en tid när det fortfarande fanns hjältar och häxor och magin inte spolats ner i en modernistisk mardröm.
   Krigaren Li Mu Bai (Chow Yun Fat) återvänder till civilisationen från djupmeditation i bergen. Han har bestämt sig för att sluta med sitt yrke och ger kvinnan han älskar i smyg, Shu Lien (Michelle Yeoh), i uppdrag att ge bort sitt svärd Gröna Ödet. Hon för det till till sin förnäme mottagare i Peking. Men så dyker en mystisk tjuv upp och stjäl det i nattens mörker.
   Li anländer och försöker få tillbaka sitt vapen. Utnyttjat av fel element kan det förstås ställa till en helvetes massa elände.
   Under tiden grunnar näpna överklasstjejen Jen (Zhang Ziyi) över om hon ska anpassa sig och gifta sig med en man hon inte älskar eller leva ett fritt liv och ägna sig åt sin stora passion, som inte riktigt passar sig för en dam i hennes ställning. Hon blandar sig i intrigerna med svärdet. Och i samma veva dyker hennes gamla flamma ökenbanditen Lo upp igen.
   Ska Li få Shu och Lo Jen - och vem får Gröna Ödet? Se filmen och följ den dramatiska berättelsen, som bygger på en roman av Du Lu Wang.
   För min del är slagsmålen höjdpunkten. Nävar och fötter svischar runt till trummuller som får hjärtat att banka hårdare. Det går fort, fort och är förstås inte särskilt realistiskt. För det mesta får de inblandade knappt blåmärken (förutom skurkarna) och inte en svettdroppe glänser.
   Visst har vi sett Hong Kong-action förut, men Ang Lee har förutom resurser ett strålande foto och är sofistikerad, elegant som få. De virtuosa slagsmålsdanserna påminner mig om Fred Astaire eller Gene Kellys gamla musicals, något Ang Lee är medveten om. Koreografen Yuen Wo-Ping, som även var inblandad i Matrix, får kämparna att sväva och flyga i osannolika hopp, uppför väggar, på vatten och i tunna grenar. Slagsmålen är kinesiskt fantasifulla snarare än japanskt bistra.
   Jen, hennes läromästare och Shu Lien kan alla slåss med en drömlik skicklighet. Li är förstås Mästaren, men både han och Lo är mycket blekare och ointressantare än kvinnorna. Det enda jag har emot Jen är hennes docklika näpenhet som jag till skillnad mot många andra inte kan acceptera helt okritiskt. Associationerna till tjeckoslovakiska dockfilmer är inte långt borta.
   Men Crouching Tiger är inte bara äventyrsfilm, utan också komedi, tragik och romantik. De lite äldre Li och Shu har dolt sin kärlek till varandra i många år, och Lo försöker alltid springa ifatt Jen. Mot slutet blir det riktigt tårdrypande, och flera personer kom ut ur biosalongen med tårarna strömmande nedför kinderna.
   Om jag ska försöka kritisera de svaga punkterna så är en sådan att berättelsen sjunker i intresse under vissa scener. Avsnitten i öknen känns särskilt sega och förutsägbara. Fördjupning av karaktärerna skulle också krävas för att jag skulle vilja ge filmen högsta betyg. Över huvud taget är det ganska mycket av saga över filmen, med de begränsningar i dramatiskt uttryck som det för med sig.
   I sin genre är dock Crouching Tiger strålande - vacker, spännande och engagerande. Ang Lee har gjort en av sina bästa filmer, som jag gärna kan tänka mig att se om.

-Mika Tenhovaara- 10.2.2001

Klicka på bilderna för att se dem större.
[Fat och Yeoh] [Actionfilmning]
Li Mu Bai (Chow Yun Fat) och Shu Lien (Michelle Yeoh). Actionfilmning

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.


[Tillbaka till Näthörningen]