www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Eoin Colfer: Cosmo Hill - Parasiterna

[Pärmen på Cosmo Hill - Parasiterna.]

Cosmo Hill - Parasiterna
Författare: Eoin Colfer.
Originaltitel: The Supernaturlist.
Översättare: Lisbet Holst.
Förlag: Norstedts, i Finland utges boken som delupplaga med förlaget Söderströms.
Utgivningsår: 2004.
Originalets utgivningsår: 2004.
ISBN 91-7715-792-3

Cosmo Hill - Parasiterna är skriven i en redogörande stil, som ett filmmanus eller en nerskriven tecknad serie. Dialogen mellan personerna är småtufft vulgär. Sedvanliga schablonpersoner finns med: Det olyckliga barnhemsbarnet som växer till hjälte, den ondskefulla kapitalisten, mc-banditerna (eller deras framtida motsvarigheter) av vilka ofta minst en har ett gott hjärta allra längst innerst inne, pojkflickan som skjuter och slåss och mekar med bilar. Så gott som samtliga vuxna är obehagliga eller ondskefulla. Alla barn är förtryckta och snälla.
   Miljön för tanken till filmer som Blade Runner eller La Cité des enfants perdus (De Bortglömda Barnens Stad), men tyvärr utan den mystik, attraktion och "sense of wonder" som präglar dessa mästerverk. Det är gott om teknik i den här framtidsdystopin, och gott om förklaringar och krångliga ord. En del är kreativt, som vapnet som krympplastar offret genom att slå in det i plast. Miljöförstöringen har gått mycket långt vilket man blir skriven på näsan ett flertal gånger, alltför övertydligt och undervisande för min smak. Jaså, regndropparna har blivit så tunga att de är farliga på grund av det och det? Och solnedgångarna är illröda av smog på grund av det där och det där? Gäsp.
   Uppslaget är egentligen lovande: När människor befinner sig i livsfara kommer märkliga, blå varelser och sätter sig på dem och suger ut deras livskraft. Så tycks det vara, och det här driver Övernaturligisterna, ett ungdomsgäng som Cosmo blir upptagen i, att försöka utrota varelserna. De får oväntad hjälp av Den Ondskefulla Kapitalisten, och deras intressen tycks ett tag vara gemensamma. Men verkligheten visar sig vara en annan, och detta är bokens stora poäng.
   Storyn är alltså bra och skulle nog göra sig bra som film. Som bok är det framför allt språkets redogörande ton och övertydliga pekpinnar och brist på rytm och satsmelodi som drar ner läsarupplevelsen. Ett exempel:
   "Honcho tumlade förbi deras gömställe. Lamporna på hans bröst blinkade vilt. En chockkula snuddade vid hans armbåge och sände en laddning genom hans överkropp så att den skakade. Glödlamporna innanför hans hud flög ut som projektiler. En parasit var över honom inom en sekund."
   Och så vidare. Sen hände det. Sen sprang den och den uppför taket. Sen sköt den och den med manicken. Manicken var en konstig grej som fanns för att Jordens natur var förstörd. Sen sprang den eller den nedför taket och hoppade till nästa tak.
   Jag tror inte att det här beror på översättningen, även om man kan hitta ett par anglicismer om man letar med blåslampa. Stilen är helt enkelt journalistiskt actionbetonad, vilket fick mig att redan vid sidan 200 undra om inte boken var slut snart. Det var den sextio sidor senare.
   Är det jag själv som är mossig? Inte hänger med i svängarna? Inte fattar var ungdom vill ha nu för tiden? Det tror jag inte. Jag gillar både Harry Potter och Amuletten från Samarkand och en hel massa annat som är skrivet de senaste åren för barn och ungdom. Jag är inte någon litterär snobb, läser hellre Asimov än Lem och Bradbury. Men språket i en bok måste banne mig sjunga, även om det är enkelt och lättflytande.
   Om boken hade varit en debutbok av en okänd författare hade jag inte varit så uttryckligt negativ. Men Eoin Colfer är världsberömd för böckerna om Artemis Fowl, utgiven av Richters och nominerad till ett flertal prestigefyllda barnboksbriser.
   Det bästa med boken är det holografiskt glittrande omslaget.

-Cecilia Wennerström- 29.10.2004

Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i såfall här.



[Tillbaka till Näthörningen]