[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Aliens vs. Predator: Requiem

[Affischen för Aliens vs. Predator 2]


Regi: Colin Strause & Greg Strause
Manus: Shane Salerno
Musik: Brian Tyler
I huvudrollerna: Reiko Aylesworth, John Ortiz, Steven Pasquale, Tom Woodruff och Jr., Ian Whyte.
Längd: ca 94 min
Ursprungsland och -år: USA, 2007
Åldersgräns: 18
Distributör: FS Film Oy
Recensionsformat: film
Filmens webbsida
Om filmen på IMDb

Kortkort:
Fullt kompetent monsterbärsarkargång som inte låter sina mänskliga rollfigurer komma lätt undan.

Lite längre:
Aliens vs. Predator: Requiem, eller Aliens vs. Predator 2 som filmen heter på våra biografer, är en kompetent monsterfilm där två av science fiction-filmvärldens mest intressanta monster kämpar om överlevnad och knappt märker den lokala faunan som råkar illa ut under slagsmålet.

För oss som följt med Alien- och Predator-filmerna sedan dessa klassiska sf-monster första gången dök upp i de mörka biosalongerna är Aliens vs. Predator: Requiem en helt hygglig fortsättning och förhoppningsvis avslutning på de två filmserierna.

Känner man inte till de tidigare filmerna faller en stor del av filmens bakgrund i dunkel och det hela blir ganska så renodlad monsterskräck/människoslakt med kanske en aning mörkare undertoner än man är van med i dylika filmer idag. Precis som i den första filmen som band ihop Alien- och Predator-filmserierna får nämligen även här människan endast en biroll.

Aliens vs. Predator: Requiem tar vid direkt där den första Alien vs. Predator-filmen slutade. Vi har ett rymdskepp med exemplar av de två extraterrestriella varelserna ombord. Rymdskeppet kraschlandar på Jorden nära en liten amerikansk stad någonstans ute i ödemarken. Alien-varelserna rymmer från det förstörda skeppet och snart är även den sista illusionen om människan som skapelsens krona ett minne blott.

Filmen intar sin brutala och närmast nihilistiska ton genast från första mötet mellan människa och rymdvarelse. Det här är en film som på ett positivt sätt styr 180° från de sedvanliga konventionerna om vad man får och inte får göra i en ”massmarknadsskräckfilm”. Visst blir det hela ställvis lite väl äcklande, men samtidigt är det uppfriskande att man som tittare inte kan vara fullt säker på ödet för en enda levande varelse i filmen. Samtidigt är det synd att filmmakarna trots sin ”fananamma”-attityd inte riktigt vågat löpa linan ut, men en lite mörkare utgång kanske skulle ha gjort filmen helt enkelt för dyster i producenternas och distributörernas ögon.

Aliens vs. Predator: Requiem använder sig speciellt väl av ljud som blivit bekanta från de tidigare filmerna. De välkända ljudeffekterna från Alien- och Predator-filmerna föder rätt sinnesstämning genast från början. Visuellt kör man delvis med de lite väl välkända signaturerna nämligen droppande vatten, rymdskeppsaktiga tunnlar, mörker och regn, men en stad ute i ödemarken är ändå något lite annat än ett rymdskepp eller en drypande djungel. Filmen har alltså en egen visuell prägel även om tankarna ofta förs tillbaka till de tidigare filmerna.

Ser man närmare på filmens intrig kan man nog säga att Aliens vs. Predator: Requiem fungerar bättre än den första Alien vs. Predator-filmen och det sätt med vilken man försöker knyta ihop den här filmen med de i filmens verklighet kronologiskt sett kommande händelserna i Alien-filmerna är elegantare än i den första Alien vs. Predator-filmen.

Den som är ute efter lite monster-action i Aliens/Predator-stil blir säkert inte besviken, och desto bättre man känner till de tidigare filmerna desto mer får man ut av den här. Aliens vs. Predator: Requiem är mörk till tonen samt brutal och ställvis äcklande även om den nog inte kan sägas frossa med våldsscenerna, så åldersgränsen på 18 är helt på sin plats.

Söker du efter en film med djupare budskap än att människan inte alltid är på toppen av näringskedjan och att regeringen inte alltid kan litas vid är du knappast på väg att se den här filmen.

-Ben Roimola- 3.1.2008
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]