www.enhorningen.net
 
Enhörningen
Näthörningen
Noveller
Rapporter
Recensioner
Forum
Händelsekalendern
Omröstningen
Sf-bilder
Pappershörningen
Prenumerera
Länkar


Enhörningens hörn på Amazon.com
Enhörningens hörn på Amazon.uk (Storbritannien)


Google

Enhörningen
Webben


Kommentarer?
Skicka e-post till: enhorningen@enhorningen.net
eller använd
Enhörningens responsblankett.

[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


Alien vs. Predator

[Affischen för Alien vs. Predator]
Regi: Paul W.S. Anderson.
Manus: Paul W.S. Anderson.
Musik: James Seymour Brett, Harald Kloser, Thomas Schobel & Thomas Wanker.
I huvudrollerna: Lance Henriksen, Sanaa Lathan, Tom Woodruff Jr. & Ian Whyte.
Längd: ca 97 min (den längre versionen ca 98 min).
Ursprungsland och -år: USA (samt Kanada, Storbritannien, Tyskland, och Tjeckien).
Åldersgräns: 15.
Bildformat: anamorfisk vidbild
Finsk titel: Aliens v. Predator
Distributör: FS Film Oy (http://www.fs-film.fi)
hyr- och köpvideo, finns även som DVD.
Recensionsformat: DVD.
Filmens webbsida finns på http://www.avp-movie.com/.
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0370263/combined.
DVD-fakta:
  • Bildformatet är anamorfisk vidbild.
  • Skivan innehåller förutom originalljudspåret på engelska även en ungersk dubbning. Det engelska ljudspåret finns som Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1 medan den ungerska är Dolby Digital 5.1.
  • Textning på svenska, finska, norska, isländska, engelska, grekiska och ungerska.

Bonus:
Filmskivan

  • Förutom bioversionen finns på samma skiva även en "extended version". Den förlängda versionen är dock endast ca en minut längre än bioversionen och förlängningen består helt enkelt av en ny öppningsscen för filmen.
  • Kommentarspår med regissören Paul W.S. Anderson samt skådespelarna Lance Henriksen och Sanaa Lathan. Relativt intetsägande kommentar, speciellt Henriksen har inte så värst mycket att komma med. Visst snappart man här upp även några intressanta uppgifter om själva filmskapandet (kostnaderna att filma i Prag är endast en tiuondel av kostnaderna i Hollywood), men nog klarar man sig riktigt väl utan kommentarspåret också.
  • Kommentarspår med specialeffektmakarna John Bruno, Alec Gillis och Tom Woodruff Jr. Det här kommentarspåret lyssnade jag endast ställvis på. Det verkade mest som om gubbarna skulle ha gått igenom effekterna i varje scen och berättat en hur stor del av effekterna som var datorgenererade och en hur stor del som var "riktiga" effekter.
  • Inside look: Tre trailers som måste ses i ett kör (det går dock att hoppa till nästa trailer genom att använda DVD-spelarens "hoppa till nästa kapitel"-funktion). Hide and Seek (0,49 min, vidbild), Elektra (1,30 min, vidbild) och Robots (4,00 min, anamorfisk vidbild). Elektra-trailern innehåller kortkorta intervjusnuttar med skådespelaren Jennifer Garner medan Robots-trailern faktiskt kunde kallas för en "look inside" då filmens regissör presenterar filmen och dess huvudpersoner samt berättar vad filmen kommer att handla om.

Bonusskivan (Bonusmaterialet är textat på engelska, franska, holländska, italienska, spanska och tyska.)

  • I. Pre-production
    • Conception (25,53 min, anamorfisk vidbild): Regissören och några andra från filmteamet berättar om hur idén för filmen kom till och om filmens synopsis samt modeller och effekter. Dokumentären är tydligen gjord innan filmningen startats.
    • ADI Workshop (7,02 min, anamorfisk vidbild): Filmsnutt som visar bygandet av diverse masker, rekvisita och animatroniska varelser. Tyvärr finns ingen berättare som kunde förklara närmare vad det egentligen är som händer.
    • Storyboard Gallery: Ett massivt galleri med bildmanuskript av Richard Bennett, Brent Boates och Phillip Norwood.
    • Concept Art Gallery: 29 stycken produktionsmålningar av Richard Bennett.
    • Conception Enhanced Viewing Mode: Ovanstående dokumentärer bakade till en helhet.
  • ll. Production
    • The making of AVP (59,11 min, anamorfisk vidbild): Dokumentär om själva filmandet samt intervjusnutter med en massa folk som berättar hur fint allt är.
    • Miniature Whaling Station (6,53 min, anamorfisk vidbild): Närmare information om miniatyrerna, speciellt fiskebyn.
    • Facehuggers & Eggs (14,55 min, anamorfisk vidbild): Filmandet av äggscenen utan större förklaringar, men åtminstone får man en någotlunda realistisk bild över hur filmandet av en fylik scen går till.
    • Trouble at the Mouth of the Tunnel (3,47 min, anamorfisk vidbild): Om kameraproblemen vid filmandet av en scen.
    • The making of AVP enhanced vieving mode: Alla produktionsdokumentärer inbakade i en helhet.
  • lll. Post-production
    • Visual effects breakdown (30,11 min, anamorfisk vidbild): Dokumentär om de ollika slags specialeffekterna som användes i filmen.
    • Deleted scenes (8,41 min, anamorfisk vidbild): 11 bortklippta scener med regissörens och Lance Henrikssens kommentarer. Scenerna kan ses var för sig eller all i ett kör. Kommenteringen är ganska så värdelös.
  • lV. Licencing the franchise
    • Aliens vs. Predator - The Comic Book (11,26 min, anamorfisk vidbild): Dark Horse-förlagets representanter berättar om AvP-serien som alltså kom långt före filmen.
    • Monsters in Miniature by Todd McFarlane (13,32 min, anamorfisk vidbild): Serietecknaren och leksaksmagnaten Todd McFarlane berättar hur det går till då man gör leksaker för 20-åringar (och äldre).
  • V. Marketing
    • HBO Special (13,02 min, bildformat 4:3 samt vidbild): Regissören, producenten och några av skådespelarna berättar om filmen. Ganska långt samma sak som i The making of AVP, men i mer koncist format.
    • Theatrical teaser (0,53 min, vidbild).
    • Theatrical trailer (1,57 min, vidbild).

Kortkort:
Monsteraction utan desto större djup.

Lite längre:
Först kom Alien, Ridley Scotts fantastiska sf-skräckfilm om människans möte med en utomjordisk varelse. Alien kan numera utan tvekan anses vara en av de stora sf-klassikerfilmerna. Filmen fick (hittills) tre helt lyckade uppföljare i filmform Aliens, Alien3 och Alien Resurrection. Förutom filmerna fick alien-monstren även ärtan att riva sönder människor i serietidningar och -album.
   Åtta år efter den första Alien-filmen, närmare bestämt år 1987, fick vi se en ny version av kommunikationssvårigheter mellan människa och extraterrestriell intelligens, då John McTiernans film Predator fick sin biopremiär. Även Predator fick senare uppföljare i form av en film och flera nummer av en egen serietidning.
   Eftersom både Alien och Predator-serierna utgavs av samma förlag, Dark Horse Comics, var det bara en tidsfåga innan någon skull komma på idén att kombinera de två ultimata sf-monstren i samma äventyr. Alien vs. Predator såg alltså dagens ljus som en serie redan 1989. Långt senare kom några AvP-datorspel och då vi går ännu längre in i framtiden hamnar vi i år 2004, året då Alien vs Predator-filmen, som länge endast var ett rykte, äntligen lyste upp bioduken.
   Alien vs Predator är en renodlad monsterfilm. Visst har vi även människor i filmen, men de är sist och slutligen endast i birollen och kunde egentligen helt ha lämnats bort. Då skådespelarna i vissa av intervjuerna bland bonusmaterialet berättar hur djupa karaktärer de spelar kan man inte låta bli att undra hur endimensionella roller dessa skådespelare egentligen vant sig vid, eller hur mycket de egentligen får extra betalt för att prisa sitt senaste jobb.
   Visst är huvudpersonen, spelad av Sanaa Lathan, en trevlig hyllning till Alien-filmerna, men hon är lika lite Ripley som hon är Dutch (Schwarzeneggers karaktär i den första Predator-filmen).
   Filmens berättelse håller inte för en närmare begrundning och något stoff för en djupare analys finns här nog heller inte att hämta. Å ena sidan är det ju inte något som filmmakarna haft i åtanke heller, Alien vs Predator har säkert redan från början endast gjorts med åtanken att få möjligast mycket alien- och predator-action på duken. Och visst fungerar filmen helt OK som en monsteräventyrsfilm utan desto större baktanke.
   Vi har alltså våra galaktiska storviltsjägare, predatorerna, som än en gång kommer till jorden för lite rekreation i form av jakt. Den här gången är det dock inte människor som ligger överst på troféönskelistan, utan ett aningen intensivare byte, alien-varelserna.
   Nu råkar det sig tyvärr så att en grupp människor hamnar mitt i jakten mellan jägaren och bytet. Naturligtvis lyckas människrona ställa till med en mass problem och till slut ligger vi där filmens slagord ställer oss: "Whoever wins, we loose".
   Filmen innehåller en hel del hål i berättelsen och med finns även rena rama löjligheter (några av dessa kan vi komma till i en liten stund), men visuellt är filmen nog riktigt lyckad. Att AvP gjorts med en relativt liten budget och filmats i Prag skulle man inte gissa i första taget. Det hela ser precis så snyggt och stort ut som man blivit van med då det gäller Hollywoodaction. (Det här betyder ju för sin del att vi här i Europa tycks ha all den kunnande som behövs för att göra en visuellt slående storbudgetsactionfilm, men det är naturligtvis en annan sak.)
   Alien vs Predator är OK action om man inte börjar syna berättelsen för noga i sömmarna. Gör man det blir man bara nedstämd...
   Förbiser vi saknaden av djup, vilket vi väl kan göra då AvP inte hör till de action-filmer som ens fösöker hålla till med något sådant, ligger filmens största problem i hur man försöker binda ihop Alien- och Predator-universumen.
   Förutom själva monstren använder nämligen filmmakarna Lance Henriksens rollfigur Charles Bishop Weyland som det huvudsakliga limmet mellan de två världarna. Henriksen spelade androiden Bishop i den andra Alien-filmen, Aliens, där också megabolaget Weyland-Yutani i större grad blev boven i Alien-dramat. I den tredje Alien-filmen dök Henriksen upp alldeles i slutet av filmen som mannen bakom Weyland-Yutani, eller åtminstone någon i såpass hög ställning i bolaget att man använt hans ansikte som modell för Bishop-androidens utseende.
   Vad gör då Paul W.S. Anderson och kumpanerna i Alien vs Predator, jo de bestämmer att Charles Bishop Weyland existerat hundratals år före händelserna i Alien-filmerna och att han i tiderna grundat Weyland-företaget som då så småningom utvecklas till Weyland-Yutani.
   Själva idén med att Weyland-företaget funnits redan i vår tid och således haft mer eller mindre bra bevis på existensen av alien- och predator-monstren är naturligtvis en rolig och helt fungerande idé. Men att gå och blanda Lance Henriksens rollfigur från Alien-filmerna in här är ju inget annat än en dödfödd idé som absolut ingen självrespekterande Alien-fan skulle ha kläckt ur sig.
   Allt det här är naturligtvis petitesser som man kan välja att blunda för och det är det faktiskt bäst att göra också. Söker du efter alien-skräck kommer du inte att hitta så värst mycket av det, men är du ute efter en ordentlig monsteractionfilm kunde du välja mycket sämre.

-Ben Roimola- 27-28.2.2005
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]