[Tillbaka till Enhörningens huvudsida]


300

[Affischen för 300]


Regi: Zack Snyder
Manus: Zack Snyder, Kurt Johnstad & Michael Gordon. Filmen är baserad på Frank Millers serie 300.
Musik: Tyler Bates
I huvudrollerna: Gerard Butler, Lena Headey, Vincent Regan, David Wenham & Dominic West.
Längd: ca 118 min
Ursprungsland och -år: USA, 2006
Åldersgräns: 15
Distributör: Sandrew Metronome Distribution Finland Ab
Recensionsformat: film
Filmens webbsida finns på http://300themovie.warnerbros.com/.
I IMDb hittas filmen på http://www.imdb.com/title/tt0416449/combined

300 tar oss tillbaka till antikens Grekland år 480 f. Kr. och ett Sparta på gränsen till krig. Xerxes’ persiska armé hotar Spartas fria invånare och för att skydda sitt land och sina älskade drar Spartas kung Leonidas, tillsammans med 300 av sina bästa mannar, ut i strid för att ge perserna ett motstånd de sent ska glömma och politikerna tid att bestämma sig för hur de vill handla. Striden man som åskådare får ta del av är den historiska striden vid Thermopyle där Leonides och hans mannar, trots sitt ringa antal, i varje fall för en stund satte stopp för en enorm armé. En berättelse som denna gång gestaltats med hjälp av Frank Millers speciella bildspråk, ett bildspråk som på sätt och vis tilldelats huvudrollen.

I likhet med Sin City har i fallet 300 inte bara historien, utan även den visuella världen hämtats mera eller mindre direkt från en av Frank Millers serieromaner. Det är således en värld med en mycket strikt färgton som möter åskådaren och karaktärer med en starkt visuell prägel. Som med Sin City får det röda en speciell roll och återkommer i både blodet som tillåts spruta åt alla håll och spartanernas röda mantlar. Det mest imponerande med filmen är emellertid ändå dess talrika och detaljrika stridsscener där varje slag och stick lyfts fram och accentuerats. Här sker således ett klart förskönande av våld och strid, men det faktum att scenerna, trots det krav på snygga strider allt från The Matrix till Lord of the Rings skapat, känns som något nytt och imponerande, talar för filmens unika visuella ton. Berättelsen må således inte kännas speciellt ny och inte filmens hjältar heller, men riktigt så här har vi ändå aldrig sett det.

Trots att detta är en i någon mån historisk film är det emellertid svårt att inte relatera filmen till dagens värld. Det förskönande av kriget som här sker blir helt klart problematiskt och det faktum att filmen kan anklagas för att vara både homofobisk och rasistisk gör inte saken bättre. Ändå är kanske bilden inte riktigt så enkel. Om filmen är homofobisk har den emellertid också all potential för att ses som homoerotisk och om den vita mannen som hjälte blir det regerande, blir denna hjälte samtidigt på sätt och vis overkliggjord och avklädd både bildligt och symboliskt. I 300 är männen således alla antingen groteska eller vackra som grekiska gudar, men hur modiga, fagra och starka de än må vara blir de slutligen enbart en i mängden av döda. Även om manskroppen här tillåts vara aktiv sker således också en exploatering av denna kropp och en slutlig passivisering.

För dess imponerande visuella prägel är således 300 en sevärd film, men för den som kanske inte tycker att det är en lösning av frågor om kön och genus på film att manskroppar blir lika exploaterade som kvinnokroppar, men ändå inte har något emot att se 300 välsvarvade män springa omkring i bara kalsongerna kan det faktum att just detta sker i 300 även vara en nog så god orsak att se filmen.

-Sofia Sjö- 10.4.2007
Vill du kommentera filmen? Skriv då ett inlägg i Enhörningens forum.
Vill du recensera något för Enhörningen,
eller vill du kommentera Enhörningens www-sidor?
Klicka i så fall här.



[Tillbaka till Näthörningen]